asitze

Oj oj hemma efter en resa till USA... ett år äldre och tom lite smartare än var jag var när jag åkte. :)   Fredagen den 11 bar det iväg till staterna. Packat min väska för en av mitt livs största resor. Har aldrig varit i USA så man visste inte hur veckan skulle bli alls. Min chef hade bokat resan och jag delade rum med en av mina närmaste kollegor Jonathan. Vem hade kunnat ana att resan skulle ta 18 fucking timmar. Lyckades få en propp i vaden så jag ska uppsöka sjukan nu i veckan för att se vad man ska göra. Veckan bestod av en massa shopping och goda och mysiga restaurangbesök. Den 17 april fyllde jag 30 och på morgonne knackade det på dörren- det var min chef som äntrade rummet med skönsång...jag må hon leva haha. En guldring ala McDonalds formad som en Qp med diamantkött ujuj vad den var fin!! Kommer lägga upp lite bilder från resan så fort jag fått igång dator 2. (om det skulle vara så att tele2 får tummen ur röven. vilket jag påkallade idag under ett samtal med dom hehe eeelak JA det var jag)

Så vidare i livet 30 år, mamma, solbränd och lääängtar efter en fortsättning på 2008 som har börjat sååå bra!!!
Min lägenhet ser fortfarande ut som en vandrande kartong. Ingen Tv inkopplad och datorrummet står utan ordning. hujeda mig vad det går sakta :(. men lusten har inte riktigt infunnit sig att fixa till. Vet inte varför men på någotvis så tar det undermedvetna över och jag väntar på något som jag inte vet vad ännu. Livet efter den här sommaren har blivit annorlunda. Den gamla Åsa har gått iväg på en ny väg och jag saknar henne inte. Den nya Åsa har inte lika stort behov av alla längre. Dom flesta verkar leva bra liv med sina respektive och psykologen Åsa behövs inte. Våra trevliga middagar med spel, skratt och god mat är borta. Det är kanske så här livet ska se ut. Börjar tröttna på ensamheten som fain. Ingen att dela vardagen med kunna glädjas med och gråta hos när man inte orkar se så positivt som man brukar. Mina krav är små men väldigt viktiga för mig. Jag vill ha en familj. Leva i ett bra förhållande med lika villkor och kunna uppleva saker tillsammans med någon. Men allt är inte så enkelt alltid. Det har livet lärt mig. Men det är dags för mig att gå vidare och göra dom sakerna som fattats mig förut. Vet inte om jag upplevt äkta kärlek förut någonsin?? Hur ska jag veta men den här gången känns det annorlunda. Är beredd att offra, förändra och anpassa mig efter en annan person. Varför är det annorlunda nu? Vet inte men han är speciell..... mycket speciell. Kan med handen på hjärtat är han den första som jag hyser sån respekt för. Hans kunskap, sätt, värderingar jaa allt gör mig knäsvag. I mina ögon är han perfekt!!! I min vardag fattas han mig ständigt. Finns i mina tankar från morgon till kväll. Lyssna på vad han gjort ,vad han tänker och jag vill bara höra mera.

Jag vet att mamas rule No 1 är- come home now!! men min fråga är- where is home???

Puss o kram dags att krypa ner i sängen och fundera på hur jag ska kunna bli lycklig låta skratt och glädje komma tillbaka in i mitt gråa liv igen!!!

Åsa will be back