asitze

Det är konstigt hur mycket ens bakgrund och erfarenheter påverkar hur man blir som männinska. Jag har levt i ett totalt känslolöst föhållande i ja..... 5 av 9 år. Man glömmer lätt hur man älskar och hur det känns på riktigt att verkligen bli älskad av någon. Jag har svårt att prata om känslor det beror på att ingen har lyssnat på mina innersta känslor. Allt blir så lätt slentrian i ett förhållande. Glömma bort att visa omtanke , lyssna och bara hålla om varann. Många gånger blivit lämnad ensam hemma med tårar rinnande på kinden och med en torterande känsla av ensamhet.  Det gjorde mig till en stark yta men väldigt sårbar insida. Ingen som frågar hur man mår ingen som tror att man är svag. dödstöten kom på julafton när jag satte mig i bilen och hittade beviset, kvittot på att vi var fler en 4 i familjen. Känsla jag hade var rätt och jag blev rädd. Livrädd för vad framtiden skulle visa...... han stack rädd för att tala om sanningen. Vanmakten jag kände av att klara av allt ensam och inte kunna skapa en dialog. Jag var ensam .............. men vände situationen till att bli en stark och trygg mamma. Han kom tillbaka med svansen mellan benen men det var försent!! Jag hade styrka att vilja gå vidare, hade vant mig vid att vara själv. Problemet kan vara att jag idag har svårt att be om hjälp, att visa min mjuka sida för jag är rädd för att någon ska ta den och använda den emot mig. Det är konstigt hur mycket andra männinskors val kan spela roll i livet längre fram.?
Jag börjar känna mig tryggare och ännu starkare men rädslan finns där och gnager ibland. Du måste försöka ta bort min osäkerhet likaväl somjag måste försöka lägga den åt sidan. Jag har självförtroende men väldigt låg självkänsla.

I will always belive in love..... wont give up the hope about the heart!
Give me strenght to dare to feel love and let the love flow!
All I need is time..........

  // Åsa