asitze

Äntligen har jag fått se ett smile på mina barns läppar igen. Jag tog mig kragen och åkte med barnen till tropikariet i kolmården. Tittade på ormar. apor och en massa fiskar. Lyckades skämma ut mig för två små apor tyckte att min luva och väska var spännade. Hujeda mig jag vågade inte röra mig alls tänk om dom skulle bita mig. Fick be några andra att vifta bort dom med en handske. ha ha ha ha!! Typiskt mig kan man säga.

Hade hoppats att jag och barnen skulle få besök i helgen men icke då:(.... ja det blir säkert en annan dag.
Det är jobbigt när man längtar efter att vara två även om det bara är för några dagar. Önskar han snart låter mig få träffa hans flickor. Hoppas det inte får vänta för att han inte litar på mig. Jag är väldigt medveten om att barnen är dom viktigaste och att allt måste klaffa mellan alla. Får inte bli någon skillnad på alla barnen utan allt måste vara lika. Tiden rinner fort i timglaset även om man tycker det finns mycket tid. Jag är en människa som måste planera och just nu är det svårt. Vill inte tränga mig på och ställa krav för jag vet att det krävs tid men ibland är det ett måste att bara prata om hur man ska se på saker. Nästa gång måste initiativet tas från ett annat håll, jag har gjort vad jag kan och talat om vad jag vill. Now its up to you..... tell me when you miss so much that it is time to meet again.

Kommer lägga upp korten från utflykten lite senare under dagen. Nu är det dags att vara duktig mamy=)