asitze

Perioder i livet är inte altid så förbaskat ljusa. Just nu har jag ingen som helst motivation, sitter som i en jäkla bubbla som inte vill ge med sig. Framförallt på jobbet känns som man velar och trälar åt många olika håll på samma gång. uttrycken och siffrorna kan ingen förstå men att man fokuserar på en sak så faller den andra. Glädjen för jobbet är borta. Att ta baksidan på jobbet börjar inte bli värt att ta. Jag vet att jag ibland brukar hamna i eftertanke hurvida mitt yrkesliv ser ut. Men att känna att inget man gör duger till är inte särskilt kul. Att välja mellan mamma och bra chef är inte så svårt.
 Att vara mamma är det absolut viktigaste.
I dagens läge så är det så många andra personer som bestämmer hur vårt liv ska se ut. Försäljningen på restaurangen, expansion, det förflutna och en massor andra skit saker. Ångesten för att mina barn alltid är det dom som får vara åsidosatta, kanske är det inte så men känslan finns där. Jag vill ha mål att sträva efter inte bara låta saker ske utan att man själv bestämmer vad som skall hända.
Tack Maria för att du kom idag och kunde sätta lite färg på tillvaron. Förra sommaren som vi försökte inbilla oss var SÅ himla bra men att egentligen överlevde vi bara för att vi hade varann. Kommer ihåg den där förbaskade dagen vi pratade om idag. Jag tror aldrig att jag mått så dåligt i hela mitt liv. Var tom tvungen att ta lugnande för att kunna sova. Kommer ihåg Marias, Sussis och Sofias ord. ALDRIG har dom sett mig må så dåligt never never ever.! Finns många saker man inte hunnit bearbeta utan man svalt ner djupt i det inre och hoppats på att det ska försvinna. Sen dyker det upp situationer som väcker den där känslan till liv igen. Ett ord, en person  eller bara ett minne så direkt kommer den tillbaka.......magkänslan. Så många gånger har jag haft den blundat och inte velat inse det jag känt. Men också har jag insett att man ibland måste lita på den. Maria you are and always