asitze

Det finns ingen känsla som jag avskyr som den här... ensam. Hitta lycka i saker som man upplever ensam. Krypa ner ensam i sängen. Vakna upp på morgonen ensam. Planera för imorgon ensam. Hur ska jag våga möta ensamheten när jag inte vill. Vill inte vara ensam......känna smärtan varje dag. Trött på att hitta på saker hela tiden för att inte känne efter. Min chef sa till mig att jag ska våga möta ensamheten men shit det är tufft. Hur många gånger jag än försöker så vågar jag inte.!!!
När man lägger sig på kudden sluter ögonen, lyssnar för att se om man kan minnas andetagen av Honom. Borrar ner näsan i kudden för att kunna kännna doften av hans kropp. Då kryper det på mig som ett obarmhärtigt virus- saknaden och längtan.
Nu ska allt vara som vanligt igen, jag har kämpat för att se honom le. Idag kom priset- Han ler !! Det finns inget så underbart som att höra hans röst, jag hör att han blir starkare och tryggare igen.

En dag på jobbet med en massa skrivbords arbete fi faen vad det är tråkigt men nödvändigt! Hela veckan är fullspäckad och en massa saker måste göras. Får nyckeln till lägenheten på fredag och sen är det bara Make it happen!! På fredag drar jag till Göteborg, göra något annat över dagen. Slå bort alla måsten och krav.