Lev i eftertanke...
Läste din blogg Sussi om året 2007 och kan bara instämma med att det var ett riktigt skit år. Den salt , sura och söta blandningen av skratt, tårar och hjärtvärk var inte rolig alls. Det är dom känslorna tyvärr som kommer när man känner att livet börjar flyta på i en vanlig takt. Det var mycket som hände man vill glömma och man vill verkligen inte ta fram det igen. Olust känslan av inte ha kontroll över sig själv och att inte klara av sin egen vardag. Jag vet själv att jag Åsa var livrädd att inte reda ut mina barn, mina räkningar och det fanns ingen att luta sig emot alls. Visst gjorde det mig mycket starkare men det gjorde ont , den smärtan önskar jag igen alls. Alla nätter man var ensam med sina tårar med all ångest för morgondagen. Vad ska hända? Vem ska jag älska? Vem ska älska mig? Visst fanns det stunder man mådde bättre,,, våra spelkvällar, middagar och galna partykvällar men jag tror att dom flesta av oss höll upp en mask varje gång vi träffades. För ingen väljer ju att leva ensam utan någon att dela sitt inre med. Om jag då hade vetat vad som väntade mig så hade det varit värt varje tår som rann utför kinden. Men samtidigt kanske man inte hade fått uppleva den enorma känslan av lycka som man äntligen får känna. Att han står där bakom med sina skyddande armar alltid på vakt för att ta hand om. Trösta med lugnande ord när livet känns tungt. Eller håller om en bara för att man älskar varandra. Nu i efterhand hade jag önskat att det fanns någon som kunde slagit näven i bordet och tvingat oss att vara ärliga. Mycket ångest hade nog försvunnit om man hade vågat vara HELT ärlig mot sina vänner och öppna korten.
Nyårsafton 2008 var vändpunkten i mitt liv då bestämde jag att det var dags att ta tag i min vardag igen. Sluta att vara offer och istället ta ansvar för mig och mitt eget öde! Visst var det lättare då det fanns någon i skuggorna som lyfte mig till ett annat plan allt började ljusna och jag fick hopp igen om en ny framtid. Det e inte helt enkelt att vara perfekt alltid men med en bra kommunikation och dialog så kommer man långt.
Idag har mina funderingar även gått till att hitta sin egen person och sluta vara en sökare efter sina egna ideer och tankar, man kommer aldrig vara lik någon annan och det är väl inte heller meningen alls. Rädslan kan nog vara att bli accepterad för den som man är men det är enkelt den där männinskan man är kommer ändå fram till sluta av med.
Nyårsafton 2008 var vändpunkten i mitt liv då bestämde jag att det var dags att ta tag i min vardag igen. Sluta att vara offer och istället ta ansvar för mig och mitt eget öde! Visst var det lättare då det fanns någon i skuggorna som lyfte mig till ett annat plan allt började ljusna och jag fick hopp igen om en ny framtid. Det e inte helt enkelt att vara perfekt alltid men med en bra kommunikation och dialog så kommer man långt.
Idag har mina funderingar även gått till att hitta sin egen person och sluta vara en sökare efter sina egna ideer och tankar, man kommer aldrig vara lik någon annan och det är väl inte heller meningen alls. Rädslan kan nog vara att bli accepterad för den som man är men det är enkelt den där männinskan man är kommer ändå fram till sluta av med.
Kommentarer
Trackback
