2009-04-05
Oj idag vet jag inte vilken ände jag ska börja i. Det har hänt så otroligt mycket den senaste veckan så det är svårt att sortera. Men men nu bor vi iallafall i Linköping och boendet börjar ta form äntligen. En del kartonger står kvar i förrådet och det kommer säkert ta en vecka till innan det är på plats.
Det har varit en känslomässig bergodalbana att ta sitt pick o pack o flytta iväg från sin hemstad efter 30 år. Som mamma är man orolig för sina barn att byta skola och dagis. Som dotter saknar man närheten till sina föräldrar. Som vän så känner man sig otrygg att lämna sin ständiga support. Jag har dom senaste dagarna ransakat mig själv för att få en korrekt syn om vad som fick mig att ta steget. Anledningen är solklar..... varje dag som gått och jag ser min man engagera sig i att få ordning planera och sortera i vårt hem. Då vet jag att det var min blivande familj som skulle sätta bo. Lyckoruset varje dag som jag kommer hem och läser på dörren Å Nilsson/ I Nagy är obeskrivilig. Det är här vi bor tillsammans och framtiden ligger för våra fötter.
Oroliga mamman tog semester en vecka för att kunna supporta sin 8 åriga son i hans nya skola. Taggad till tänderna begav vi oss till skolan. Jag tror att jag var minst lika pirrig som Carl (om inte värre) hihi. Dagens första lektion var gympa och efter gympan sa min son - Mamma du kan gå hem jag klarar mig själv :O. Jaha då går väl jag då...... fast med rak rygg och så otroligt stolt över honom. Och en sten föll från hjärtat ...., phu det kommer att gå bra!!
Ännu bättre blev det när "alla" tjejer träffades för att käka lite middag hemma i linköping. (Brella skulle givetvis planera att föda barn samma kväll, så nu e hon skyldig oss en .... skoja bara. Är så glad för hennes skull)
Veckan som kommer skall ägnas åt jobb medans Ismael och Filip ska ha inskolning på dagis. Åhhhh det kommer bli spännande historier framöver kan jag tänka.
Nu måste jag duscha och städa av lite hemma ...... så att min Ismael Nagy kan komma hem och bara ta det lugnt med en film i soffan.
Pöss på er
Det har varit en känslomässig bergodalbana att ta sitt pick o pack o flytta iväg från sin hemstad efter 30 år. Som mamma är man orolig för sina barn att byta skola och dagis. Som dotter saknar man närheten till sina föräldrar. Som vän så känner man sig otrygg att lämna sin ständiga support. Jag har dom senaste dagarna ransakat mig själv för att få en korrekt syn om vad som fick mig att ta steget. Anledningen är solklar..... varje dag som gått och jag ser min man engagera sig i att få ordning planera och sortera i vårt hem. Då vet jag att det var min blivande familj som skulle sätta bo. Lyckoruset varje dag som jag kommer hem och läser på dörren Å Nilsson/ I Nagy är obeskrivilig. Det är här vi bor tillsammans och framtiden ligger för våra fötter.
Oroliga mamman tog semester en vecka för att kunna supporta sin 8 åriga son i hans nya skola. Taggad till tänderna begav vi oss till skolan. Jag tror att jag var minst lika pirrig som Carl (om inte värre) hihi. Dagens första lektion var gympa och efter gympan sa min son - Mamma du kan gå hem jag klarar mig själv :O. Jaha då går väl jag då...... fast med rak rygg och så otroligt stolt över honom. Och en sten föll från hjärtat ...., phu det kommer att gå bra!!
Ännu bättre blev det när "alla" tjejer träffades för att käka lite middag hemma i linköping. (Brella skulle givetvis planera att föda barn samma kväll, så nu e hon skyldig oss en .... skoja bara. Är så glad för hennes skull)
Veckan som kommer skall ägnas åt jobb medans Ismael och Filip ska ha inskolning på dagis. Åhhhh det kommer bli spännande historier framöver kan jag tänka.
Nu måste jag duscha och städa av lite hemma ...... så att min Ismael Nagy kan komma hem och bara ta det lugnt med en film i soffan.
Pöss på er
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tack så jätte mkt för igår...det var så trevligt och något vi behövde göra. Och ni har verkligen lyckats skapa erat egna hem tillsammans:) Kramar
Postat av: Jennie
Tack så jätte mkt för igår...det var så trevligt och något vi behövde göra. Och ni har verkligen lyckats skapa erat egna hem tillsammans:) Kramar
Postat av: Carin
Härligt att det känns så rätt för ER!! Jag ska försöka ta mig tid nån dag och titta in till er. Det är ju 700 år sedan jag var hemma hos dig, nu vill jag hälsa på Er! hihi Vi kanske ses nån morgon nu igen när du är åter på jobet! Hälsa la familja!!
KRAMAR
Trackback
